Idag åkte jag på utflykt (själv eftersom Linnea inte vågade) för att simma med valhajar! Jag, som i vanliga fall inte gillar att simma i djupt vatten där man inte ser botten då det skulle kunna vara en haj under mig, betalade otroligt nog och åkte båt i flera timmar just för att göra detta. Och det var lätt värt det, så sjukt häftigt!!
Det hela är ett samarbete mellan Världsnaturfonden och de lokala fiskarna för att dom ska förstå att det lönar sig mer att ha hajarna levande än att skära av fenorna och låta hajarna plågas till döds för den där jäkla hajfenssoppan... Så en god gärning!
Det var en hel del regler och inga båtar med motor i närheten av hajarna, kändes seriöst och bra!
När han som rodde ut oss (jag och två koreaner jag lärde känna) sa att det var ok att hoppa i var jag snabbt i och snorklade. Det tog inte ens en minut innan en jätteskugga skymtades i vattnet. Fram kom en jättehaj med en mun som såg ut att vara nästan en meter bred! Tur att dom bara äter plankton och småfisk!! Dom simmar långsamt och var inte så skräckinjagande som jag trodde. Snart dök flera upp. När det var så många som tre inom synhåll (sikten var ganska dålig, så man såg inte många meter) blev det lite jobbigt att hålla koll på vart man hade hajarna. När jag kollade in en haj några meter framför mig, fick jag plötsligt en känsla att något hände bakom mig.. När jag vände mig om var en haj på väg mot mig med sin jättemun nästan bara en meter ifrån mig. När jag började röra mig bakåt så upptäckte den som tur var hur nära jag var och vek av åt sidan, så nära att stjärtfenan nuddade min fot!!! Bara stjärtfenan är längre än mina ben. Flera var nog runt fem meter, men det var en som var mycket större än resten. Jag hade gissat på upp mot 10 meter, men det kan vara fel ;)
Riktigt nöjd med denna dagen och jag tror allt jag botat lite av min hajskräck!